Sänd varma hälsningar till goingar på avstånd! Köp EVAKUNDAs vykortskollektion LEVANDE AFRIKA med tio organiska motiv från Central- och Västafrika. Storlek B5, färgtryck på fram- och baksida. 120 kronor för de tio + porto. Beställ via evakunda@gmail.com.







Återseendet med Dzifa, som jag inte träffat på tre år, var så härligt så. Jag bodde hemma hos henne och hennes familj i Mepe några varma dagar nu i mars -09. Vi satt utanför hennes hus, i hennes lilla hak, och sålde vattenpåsar och söta, friterade bullar (ball fruit) hela dagarna. Våra kunder var törstiga och godissugna, många elever från högstadiet, JSS, precis bredvid. Ewenam, Dzifas son, var med hela dagarna. När vi inte hade kunder, satt vi och sjöng, sjöng, och åter sjöng. Emellanåt passade jag shopen när Dzifa sprang in i huset och lagade underbart färsk banku och okra stew. Det var goa dagar på alla de vis. På kvällarna fortsatte vi sjunga, ofta tillsammans med Senyo, vän till familjen. En kväll lärde Senyo mig en sång som jag blev så rörd av. Både av att sjunga den med Dzifa och Senyo, som hade en sån speciell röst, men mest av innehållet.
Nusianu si Yehowa wo la enyo. Senyos översättning: Whatever God has done is good. I recieve all with thanksgiving. My God is the one in whom I trust. Yes, I believe blessings come from Him. If my path in life is long and narrow, that is what my destiny has selected for me. If my tears should turn into a waterflow in the desert, that is what the destiny has selected for me. When shall I be free? Look up to God. Just pray, brother. Look up to God.

I samarbete med Filmcentrum Syd i Malmö gjorde jag under våren och sommaren -06 en stillbildsfilm i kortfilmsformat, byggd på bild- och ljuddokumentationer från en resa genom Guinea, Mali, Burkina Faso och Ghana, vintern 05/06.
Det franska namnet på filmen, La Route de Mama Toubab, betyder ungefär "Mama Toubabs väg". Toubab betyder "vit man/kvinna" på flera västafrikanska språk, och det är ett ord som jag många gånger har fått höra ropandes efter mig. Ett mål med filmen är just att skildra den torra skiljegräns som uppstår när människor möter varandra med tydliga kulturella och etniska stämplar. Hur gärna jag än vill fortsätta leta kunskap på den afrikanska kontinenten så har jag tvingats kapitulera inför faktumet att jag aldrig kan bli en solid del av en afrikansk social kontext på grund av min hudfärg och västerländska nationalitet. Eftersom jag hyser stor tacksamhet för allt som jag har lärt mig i Afrika, är mina erfarenheter av att ständigt vara "utanför" förknippade med frustration och sorg.
Filmen är en kärleksförklaring till det Västafrika som jag har haft glädjen att möta under de senaste fem åren, ett forum där jag med mina bilder och ljudinspelningar kan visa hur mina ögon och öron tar in miljöerna som möter mig. Det är min gottgörelse för alla svordomar som jag har uttalat på röd afrikansk jord, samt ett sätt för mig att visa att jag aldrig vill bli en främling - en toubab - igen.
Premiären ägde rum på Victoriateatern i Malmö söndagen den 1 oktober 2006, i samband med Africa Flash's afrikanska filmdagar. Den har sedan visats på Luleå Filmfestival och Fespaco Panafrican Filmfestival 2007 i Ouagadougou, Burkina Faso. Senaste visningen var under Skånska Filmdagarna 2007 i Malmö, ett samarrangemang mellan Filmcentrum Syd, Folkets Bio och biograf Spegeln.

Jag hade glädjen att få en privat session med Habib Koite under månen i Saharas sand vid ökenfestivalen i Essakane utanför Timbuktu i Mali 2006. Han bjöd på god whiskey och några av sina vackraste låtar. Jag sprang på honom i Bamako ett år senare, och även han mindes. En del av inspelningen jag gjorde utanför hans tält blev en viktig del av musiken i min kortfilm La Route de Mama Toubab. Här är ett litet ljudminne...
"Av all världens sten kan man bygga broar över vatten, men med ett famnande möte kan vi överbrygga allt. Du är du - jag är jag. Öresund, bygg fler broar!"
Med den här bilden tävlade jag 2003 i fototävlingen
"Öresundsmänniskan", arrangerad av Öresund Network. Den blev en del av en mobil utställning på 20 bilder som senare turnerade Öresund runt. Bilderna skulle skildra "dagens öresundsmänniska". Min bild är arrangerad, och det cornettomumsande ansiktet under huvudduken, i famnen på Den Lille Havfruen i Köpenhamn, tillhör min kusin Tove. Texten under bilden kompletterade bilden vid utställningen 2003.Bilden hänger idag på Kvinnokliniken på Lunds Lasarett.